Sverige och Norge

Nu har smittan tagit fart i Sverige, och det märks på att det är många som behöver sjukvård och intensivvård. Det tar några veckor i sjukdomsförloppet innan man hamnar på intensiven.

För tre och en halv vecka sedan sa Anders Tegnell att han trodde ”kulmen var nådd”.

För tre veckor sedan införde Norge sina radikala åtgärder.

Det är inte förvånande att med så olika utgångslägen ser situationen väldigt olika ut i Sverige och Norge.

2 mars hade Norge 25 bekräftade fall. (Se: https://en.wikipedia.org/wiki/2020_coronavirus_pandemic_in_Norway)
2 mars hade Sverige 15 bekräftade fall. (Se https://c19.se/)

14 mars hade Sverige 967 bekräftade fall, och övergick då till att enbart testa de med Corona-symptom som behövde sjukvård. (Se: https://c19.se/)

14 mars hade Norge 907 fall och hade då sen två dagar tillbaka gått in i lock-down. Norge fortsatte att testa ”bredare” så våra ”bekräftade fall” motsvarar inte deras ”bekräftade fall”.

Men trots det har vi nu gått om dem. Vi har 5565 bekräftade fall idag (hittills).
Idag har Norge 4655 fall.

Ett bättre jämförelsetal är antalet döda. Vi har 307 döda och Norge har 48 döda.

Kontrollerat i relation till befolkningsmängd har vi ungefär tre gånger så många döda som Norge.

För en månad sen hade vi lika många bekräftade fall och för två och en halv vecka sedan hade vi lika många dödsfall (2-3 stycken).

Så här ser grafen ut som visar procentuell ökning av nya fall i Norge perioden från 1 mars till igår, 1 april:

undefined

Om man jämför den procentuella ökningen av nya fall i Norge och Sverige sen den 15 mars (eftersom Sverige bytte mätmetod 14 mars) ser det ut så här:

undefinedundefined

Norge har som synes minskat sin procentuella ökning och hade igår en ökning på knappt 4 %. Sverige ligger idag på cirka 10 %.

Om den procentuella ökningen stiger, så stiger spridningstakten, och vice versa. Kom dock ihåg att Sverige fortfarande bara testar de som behöver sjukvård, medan Norge testar ”bredare”. För att det ska säga något om populationen måste vi förstås anta att testerna ger en indikation på hur det ser ut i populationen. Men så länge man inte ändrar metod så tycks det som att en trend återspeglar en trend i populationen. Den som hävdar annorlunda har åtminstone bevisbördan på sin sida.

En annan sak. Christian Drosten, Tysklands svar på Anders Tegnell, menar – vilket flera internationella studier har visat – att det går att smitta även om du inte har symptom. I ljuset av det är det, som det brukar heta ”olyckligt” att den svenska praxisen, efter vägledning från Folkhälsomyndigheten, varit att personer som jobbar i vården och som har en partner med symptom ändå ska jobba.

Det kan knappast uteslutas att det har bidragit till smittan på äldreboendena.

Inte heller har denna osäkerhet varit okänd för FHM. ”Tysken” på presskonferenserna ställer alltid samma fråga: kan man smitta utan symptom? Men visst är det rätt märkligt att det krävs att en utlänning ska ställa de självklara frågorna? Jag tror det har med vår konsensus-kultur att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s