Hur lagom är ”lagom-spridning”?

För att slippa den semantiska diskussionen huruvida Sverige satsar på flockimmunitet eller inte, så kan vi istället kalla Sveriges strategi för ”lagom-spridning”. Detta kan skiljas från andra skönjbara strategier som ”stoppa-spridning” och ”liten-spridning”. Enligt många så kunde tidigare Nederländerna, Storbritannien och Sverige placeras i samma strategiska kategori – men nu har Nederländerna och Storbritannien lämnad denna strategiska kategori och istället valt ”liten-spridning” eller kanske ”stoppa-spridning”. Sverige stödde sig explicit på britterna tills de ändrade strategi för ett par veckor sedan.

I en intervju i Verdens Gang häromdagen sa Anders Tegnell att Sverige och Norge har samma strategi, men bara olika restriktioner: strategin är att nå flockimmunitet utan att överbelasta sjukvården. En del hävdar att strategin inte ska kallas ”flockimmunitet” eftersom det inte är målet utan en ”bieffekt”. Anders Tegnell har sagt att han ”vill undvika att använda det ordet”. Istället är ”lagom spridning” målet, vilket som en bieffekt, så småningom, leder till flockimmunitet. Låt oss därför skippa den semantiska diskussionen.

Det är kanske för tidigt att uttala sig om huruvida Norges ”lock down” den 12 mars har de effekter man önskar, men den här grafen tyder ju på det:


Som synes har den gröna grafen, som visar antalet nya fall per dag, en ganska annorlunda lutning efter 12 mars jämfört med före 12 mars (då lock-down infördes). Notera att det är logaritmisk skala.

Om man istället kollar på procentuell ökning per dag under perioden 1-11 mars och 12-26 mars ser det ut så här:

undefined

Så: försiktigt positiv om effekterna tycks det väl som man kan vara? Jag inser dock att det finns aspekter av ”inkubationstid” som kanske innebär att effekterna inte kan synas förrän efter några dagar. Om det är en stabil trend återstår att se.

I Sverige testar vi ju bara de som behöver sjukvård, och norrmännen testar mycket mer extensivt, så vi kan inte använda våra ”bekräftade fall” för att jämföra mot ovanstående. Men det är uppenbart att Sverige och Norge har olika grader av restriktioner och att norrmännen hoppas att detta ska ge god effekt på spridningstakten. Sverige har högre grad av dödsfall per miljon invånare än Norge (10,31 i Sverige och 3,58 i Norge nu på eftermiddagen lördag 28 mars enligt SVT.se) vilket rimligen borde säga något om spridningstakten (fler döda per capita borde innebära fler smittade per capita – men det finns ju fördröjningseffekter från smitta till dödsfall) och vi verkar än så länge räkna med att en högre spridningstakt än i Norge kommer att fungera.

Ty: om graden av social distansering påverkar antalet smittade (vilket det gör) och Sverige har mindre restriktioner för att åstadkomma social distansering än Norge (vilket vi har) så är det förväntade att detta också leder till en högre smittspridningstakt i Sverige.

Kom ihåg: den ska enligt Folkhälsomyndigheten fortfarande vara ”lagom” – alltså så att vården klarar av den utan att överbelastas. Överbelastas vården kommer dödssiffrorna att stiga och då beror det inte bara på viruset, utan också på bristande vård.

Vi hade dock, när pandemin började, nästan minst intensivvårdplatser per capita i hela EU. Portugal har färre.

Än så länge hinner vården i Sverige med, men om graferna över hur många som behövt intensivvård och sjukvård sista veckorna ger oss någon information om hur framtiden troligtvis kommer utveckla sig – vilket de ger – så är det väldigt tveksamt att det kommer att fortsätta att vara så.

undefined

Norge: från ”liten-spridning” till ”stoppa-spridning”?

Spridningstakten bestäms av hur många personer en smittad person i genomsnitt smittar, R0-talet. I Norge har man nyligen bestämt sig för att sänka det R0-tal man siktar på från 1,3 till 0,9. Det betyder att de har gått från ”liten-spridning” till ”stoppa-spridning” som strategi, eftersom om varje smittad person i genomsnitt smittar mindre än en person så dör smittan ut.

I Norge redovisar man inte bara vilket R0-tal man siktar på, utan även vilket R0-tal man förväntar sig givet olika typer av restriktioner och hur vårdbehovet kommer se ut, givet ett visst R0-tal. Dessutom förbereder man sig för att man kanske inte kommer att lyckas, och bygger ut sjukvårdens kapacitet i ljuset av det.

Hur lagom är ”lagom-spridning”?

Så till själva saken: ”lagom-spridning” låter ju helt perfekt. Vi sprider smittan i befolkningen i lagom takt, sjukvården överbelastas inte så alla som behöver vård, får vård, och vi gör inga överdrivna åtgärder som är psykologiskt alltför påfrestande eller katastrofala för ekonomin. (Ja, varför kör inte alla på detta – det är ju helt briljant!)

Detta var fram till för ett par veckor sedan britternas strategi – och de kallade strategin för flockimmunitet – och Sverige stödde sig explicit på britterna som professor Jan Albert, som förespråkar FHM:s hållning och får förklara svenska hållningen i medier, kallade för ”världsledande i frågor om smittspridning”.

Men sen kom en rapport från Imperial College i London. Den visade att, givet de restriktioner som då gällde, som var tänkta att leda till dämpa men inte stoppa spridningen skulle 250 000 människor dö.

Alltså strategin ”lagom-spridning” leder inte till lagom spridning. Det är det som Corona-debatten handlar om i Sverige. De som försvarar FHM:s hållning vill hävda att alla satsar på ”lagom-spridning” vilket leder till ”flatten the curve” och, i sinom tid, flockimmunitet. Men det stämmer inte.

Översatt till svenska förhållanden innebär Imperial College-beräkningen ett dödstal på cirka 40 000 personer, och det förutsätter att alla som behöver intensivvård får det. (Då har jag bara dividerat dödstalet i GB med skillnaden i antal medborgare mellan våra länder.) Givet de åtgärder man nu har vidtagit i GB har man reviderat sitt förutspådda dödstal, men det är i ljuset av dessa åtgärder.

I ljuset av strategier för ”dämpa spridning” men inte ”stoppa spridning” räknar Imperial College i en ny rapport med ett dödstal på cirka 37000 i Sverige. Om vi räknar med att alla dessa någon gång kommer behöva intensivvård, och det dessutom finns ett ganska stort antal andra som också kommer behöva intensivvård så inser var och en att denna strategi kommer att leda till ett högre dödstal eftersom alla inte kommer kunna få intensivvård.

Folkhälsomyndighetens mer optimistiska beräkningar på förväntat vårdbehov bygger på att smittan följer samma mönster som i Wuhan, där man stängde ner folk. Jag kan inte förstå att det antagandet är adekvat för ett land som har den minst restriktiva hållningen i EU.

Allt i svensk diskussion borde handla om vilket R0-tal vi har kapacitet för och hur vi når det R0-talet, och hur vi kan utvärdera spridningen (genom slumpmässiga kontroller med en veckas intervall) för att se hur vi lyckats.

Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi vid Umeå universitet menar att det som gör att FHM är så optimistiska om det framtida vårdbehovet – trots att vi inte alls ägnar oss åt samma grad av social distansering som i Wuhan – är att de tycks räkna med en väldigt, väldigt hög andel ”asymptomatiska” – alltså personer som är infekterade men inte får några symtom alls. Om 98 % av alla infekterade är utan symtom så kan vi nå flock-immunitet utan katastrofala belastningar på sjukvården, genom ”lagom-spridning”.

undefined

I Aktuellt i torsdags den 26 mars sade Anders Tegnell 05:35 in i programmet att 95,96,97% av de smittade inte kommer att märka av det.

Det är möjligt att FHM har rätt och att Imperial College och de allra flesta internationella experter har fel – vad vet jag. Men då borde FHM redovisa grunderna på ett sätt som gör det möjligt för andra forskare att bli övertygade av deras analyser. Att FHM gör världsunikt optimistiska prognoser vore av värde för övriga EU att ta del av, om dessa är mer välgrundade än exempelvis nordisk, tysk och brittisk expertis.

Det finns dock en del som tyder på att FHM kanske inte är de som har rätt och resten av EU har fel. Det är hur väl FHM:s förutsägelser har hållit om vi tittar ett par månader tillbaka i tiden.

Antingen har FHM goda grunder för sitt antagande och då bör de redovisa detta, så att inte folket behöver sväva i ovisshet och inte heller andra forskare i Sverige eller internationellt.

Eller så har FHM kanske rätt, men inte på goda grunder: de har tur.

Eller så har FHM fel.

Vilket av dessa tre det är vet vi inte.

Men eftersom vi inte vet det så blir det naturliga att, så länge, argumentera för en försiktigare hållning.

Och slutligen, precis som ”strange women lying in ponds distributing swords is no basis of government” som Monty Python säger, så är inte heller ”tur” en bra princip för maktutövningen. Jag säger inte att det är så, bara att FHM borde kunna presentera argument för sina antaganden om så stort mörkertal av smittade – så att resten av världen, forskare i Sverige och du och jag kan andas ut lite.





Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s